Hur mycket tid spenderar du i din bekvämlighetszon?
Förra lördagen gjorde jag något jag aldrig tidigare provat – jag utmanade mig själv på höghöjdsbanan uppe på Billingen. Min man fick detta i present av sina syskon, och jag kände direkt att jag ville testa. Tidigare har jag åkt zipline i norra Thailand och älskat det, trots att jag egentligen varken gillar fart eller höga höjder!
Vi pratade om vem som skulle vara mest nervös, men jag hade knappt ens tänkt på det. Självklart ville jag prova! Nervositeten smög sig dock på när vi fick utrustningen och gick igenom säkerhetsinstruktionerna. Väl igång var det en spänd förväntan bland oss alla. De första banorna var riktigt roliga, lite knepiga ibland, men inget jag inte kunde hantera.
Sedan valde vi en större utmaning. Jag hade redan bestämt mig för att undvika den högsta banan, men näst högsta fick det bli. Jag såg andra klara den och tänkte att det skulle gå bra – jag känner min kropp och vad den klarar av. Men det jag inte var förberedd på var hur otroligt mentalt utmanad jag skulle bli.
Efter första delen bet jag ihop. Efter andra delen skakade mina händer, och hela kroppen kändes tömd på energi. Vid fjärde delen hade höjden nästan blivit irrelevant; jag var helt fokuserad på uppgiften. Banan är uppbyggd så att det inte finns någon väg tillbaka – det är bara framåt som gäller.
Vad lär vi oss utanför bekvämlighetszonen?
Var jag lycklig när jag stod stadigt på marken igen? Nja, mest skakig och utmattad, nästan nära tårar. Men också stark. Jag hade tagit mig igenom det, bit för bit, med full koncentration och utan att låta mina rädslor ta över. Jag är övertygad om att min bekvämlighetszon växte där. Jag kanske inte är redo att ge mig på det igen inom snar framtid, men jag är inte längre rädd för utmaningen – jag vet att jag kan!
Att vara i sin bekvämlighetszon känns tryggt och hemtamt. Vi behöver tid där för att koppla av och återhämta oss. Men om vi stannar där för länge, riskerar vi att stagnera. Människor behöver motstånd, utmaningar och förändring för att kunna utvecklas och växa.
Att göra samma sak på jobbet dag ut och dag in kan leda till tristess och kanske till och med bitterhet. Att springa samma runda i samma tempo förbättrar inte din kondition. Inte heller blir du starkare om du vid varje träningspass gör exakt lika många repetitioner med samma vikt. På yogamattan gäller samma princip – du blir varken rörligare, starkare eller förbättrar din balans om du inte vågar utmana dig själv och prova något nytt.
Vill du lära dig stå på händerna måste du till slut våga släppa väggen.
Du kan kicka upp till ett handstående mot väggen hundratals gånger per dag men ändå inte kunna stå fritt ifall du aldrig vågar testa att ramla! Det värsta som kan hända är inte att du ramlar, utan att du fastnar i samma mönster. När du väl vågar upptäcker du att fallet inte var så farligt, och din bekvämlighetszon har växt.
Du kanske inte alls är intresserad av att stå på händerna, men jag är säker på att du kan relatera till något annat i ditt liv.
Från yogamattan till livet
Som yogalärare möter jag ofta den här rädslan hos mina deltagare (och även hos mig själv när jag praktiserar). Det spelar ingen roll om det är en svettig, fysisk klass eller en lugn Yin-stund – vi möter våra gränser och känner oss utmanade. Hur vi hanterar dessa rädslor och utmaningar på yogamattan speglar ofta hur vi möter svårigheter i andra delar av livet.
Kanske fick du en tankeställare av den här texten och av frågan jag ställde i början. Fundera gärna över dessa frågor:
• När gjorde jag senast något jag är rädd för eller obekväm med?
• Vad får mig att känna mig obekväm? Varför?
• Är jag rädd för att misslyckas? Varför?
• När tackade jag senast ja till något oväntat?
• Finns det något i min vardag som jag kan förändra, för att bryta rutiner och växa?
Att lämna sin bekvämlighetszon behöver inte vara stort eller dramatiskt – ibland räcker det med små steg för att skapa förändring.
Comments