Överrörlighet och yoga - därför behöver du inte sluta röra på dig

Yoga med fokus på stabilitet vid överrörlighet

Häromdagen hade jag ett intressant samtal med en bekant, en kvinna i dryga 50-årsåldern. Hon berättade att hon verkligen tycker om att yoga, men att hon inte längre vågar. Anledningen var att en kiropraktor sagt åt henne att sluta, eftersom hon är överrörlig.

Hon tog till sig rådet och har inte yogat sedan dess – men saknar yogan nåt alldeles förfärligt.

Det gjorde mig både ledsen och irriterad. För är det något vi inte behöver mer av i det här samhället, så är det att skapa ytterligare rädsla för rörelse och för att använda kroppen. Rådet kom säkert från en plats av välvilja, men också – tyvärr – från en hel del okunskap.

När är det faktiskt klokt att undvika vissa rörelser?

Lika säkert som att det finns aktiviteter och träningsformer som inte bör utföras vid vissa sjukdomstillstånd, lika sant är det att det finns sätt att yoga på som inte är lämpliga för alla.

Till exempel kan det vara klokt att undvika inversioner om man har glaukom (grön starr) eller obehandlat högt blodtryck.

Problemet uppstår när rekommendationen blir generell, kategorisk – och skrämmande – istället för nyanserad och individanpassad.

Vad innebär överrörlighet egentligen?

Överrörlighet, eller hypermobilitet, förekommer hos cirka 10–30 % av befolkningen och är vanligare hos barn, unga och kvinnor. Den visar sig ofta i rygg, armbågar, knän och tummar.

De allra flesta har inga som helst besvär av sin överrörlighet. I de flesta fall handlar det om naturliga anatomiska variationer. Samtidigt förekommer det, i mer sällsynta fall, att överrörlighet kan vara kopplat till exempelvis Ehlers–Danlos syndrom.

Det jag beskriver här gäller endast när inga syndrom eller sjukdomar ligger bakom – det vill jag vara mycket tydlig med, då det inte är min expertis.

Styrka och stabilitet – inte mer töjning

Att stärka musklerna så att de kan stötta lederna är generellt mycket gynnsamt vid överrörlighet. Detsamma gäller arbete med stabilitet och kontroll i kroppen.

Under mina tio år som yogalärare har jag mött otroligt många överrörliga människor. Med största sannolikhet beror det på att vi ofta dras till sådant vi har en naturlig fallenhet för. Som överrörlig blir man dessutom ofta beundrad för sin flexibilitet – något som lätt ses som en fördel inom till exempel yoga och dans.

Men att bara stretcha, tänja och gå djupare och djupare in i positioner är sällan hjälpsamt. Tvärtom.

Vad kan yoga bidra med för den som är överrörlig?

Däremot kan yoga vara ett fantastiskt verktyg när fokus ligger på:

• balansträning

• kroppsmedvetenhet och proprioception

• muskelaktivering och styrka

• eller helt vilande klasser med fokus på andning, avslappning och att aktivera det parasympatiska nervsystemet

Här finns en enorm potential – särskilt för den som är överrörlig.

Återhämtande yoga med props för överrörliga leder och nervsystemet

Yoga handlar inte om att gå längst

Så, avslutningsvis:

Yoga – precis som vilken annan aktivitet som helst – utförd utan kroppskontroll, utan inkännande av den egna kroppen och dess gränser, där prestation går före välmående, eller där man aktivt stretchar för att bli ännu rörligare, är ingen bra idé för den som är överrörlig.

Men för att lära känna sin kropp (och sitt sinne!), bygga stabilitet, trygghet och närvaro – där är yoga helt outstanding 😉