Pratyahara – att vända blicken inåt

Pratyahara är den femte grenen i Patanjalis åttafaldiga väg, och kanske den vi pratar minst om. Ändå tänker jag att den är en av de mest angelägna för oss som lever mitt i ett ständigt flöde av intryck. Här utforskar jag vad det egentligen innebär att dra sinnena inåt – och varför det kan vara nyckeln till både fokus och ro.

"Look here! Look within! Not outside, for the source of all peace is within yourself." – BKS Iyengar, Light on Yoga

Oavsett om man någonsin har satt sin fot på en yogamatta eller inte, har man något att hämta ur Patanjalis åttafaldiga väg mot frid och insikt. Det kan låta flummigt, vadå frid och insikt? Och vem var egentligen den där Patanjali? Varför ska vi följa livsråd från en typ som levde för si så där 1600 år sedan?

Men när vi tar en närmare titt ser vi att människan inte har ändrats nämnvärt på ett par tusen år. Givetvis vet vi så mycket mer idag, vi lever i en helt annan kultur och styrs av andra sociala regler. Men det djupt mänskliga är trots allt detsamma; min åsikt är att människan då såväl som nu styrs av en längtan efter något mer. Något mer än ekorrhjulet som driver runt vardagen, en längtan efter en djupare kontakt med oss själva och med våra medmänniskor. En längtan efter närvaro, att känna sig lugn, lycklig och tillfreds.

Pratyahara är kanske den gren av de åtta vi vet minst om, och jag tror också den som är svårast att riktigt greppa. Samtidigt är det möjligt att den är den mest angelägna av alla grenar för oss som lever här och nu, mitt i ett flöde av intryck som aldrig verkar ta slut.

Vad betyder egentligen pratyahara?

Ordet går att dela i två delar. Pratya betyder ungefär att dra in eller dra tillbaka. Ahara betyder mat, eller det vi tar in i oss utifrån. Tillsammans blir det något i stil med ett tillbakadragande från det som föder våra sinnen.

Jag tänker att man kan se det som en sorts medveten paus från allt det som sinnena hela tiden matas med.

Varför är pratyahara viktigt idag?

Hela syftet med den åttafaldiga vägen är att nå frid och insikt, något som i grunden nås genom meditation. Men för att kunna meditera behöver vi koncentration, och för att hitta koncentration behöver vi först kunna flytta fokus – från allt som händer runt omkring oss, till det som händer inom oss.

Det handlar inte om att stänga av sinnena eller stänga ute omvärlden helt. Snarare tror jag det handlar om att skapa lite utrymme kring alla de miljontals intryck vi bombarderas av varje dag. Att välja en handling istället för att bara reagera instinktivt. Kanske är det där, i det där lilla utrymmet, som vi faktiskt kan sjunka in i oss själva och hitta både fokus och ro.

Pranayama och pratyahara – två sidor av samma mynt

I mitt förra inlägg beskrev jag pranayama, andningsövningarna som används för att förlänga och styra vår livskraft, prana. Tillsammans är pranayama och pratyahara det som knyter ihop kropp och sinne – bryggan mellan fysiska positioner och meditation.

Om jag ska förenkla det lite: pranayama styr energin. Pratyahara styr sinnena.

Jag läste för länge sedan en liknelse; att våra sinnen är som fem vildhästar som är spända vid en vagn. De drar och sliter åt olika håll, och därinne i vagnen sitter vi och kommer ingen vart. Särskilt angenämt att befinna sig i den där vagnen är det inte heller, du kan ju bara föreställa dig vad det studsar därinne…! Det är först när alla vildhästar tämjts och börjar dra åt samma håll som vi kan börja färden.

Jag tänker att sinnena i sig är varken onda eller goda – lika lite som hästarna är det. Det är riktningen som avgör. Swami Satchidananda beskriver samma sak med en annan bild, spegeln:

"The senses are like a mirror. Turned outward, they reflect the outside; turned inward, they reflect the pure light. By themselves, the senses are innocent, but when allowed to turn outside they attract everything and transfer those messages to the mind, making it restless. Turned inward, they find peace by taking the form of the mind itself." – Swami Satchidananda, The Yoga Sutras of Patanjali